Det här är INTE rehabiliterande!

Författat av:

Det här är INTE rehabiliterande!

Jag heter Lovisa och är poet, interaktionsdesigner och lätt fixerad vid snygga typsnitt. Mer om mig hittar du på min hemsida www.lovisaappelkvist.com

Min sjukgymnast tittade på mig med sällan skådad iver. Han hade precis upptäckt att den här människan med kass rygg och för många fyllehistorier tyckte att det var riktigt kul att träna. Jag hade själv precis insett samma sak, jag gillade ju det här.

Efter att alltid varit skräckslagen inför idén att gymma, så började jag hitta något nytt i mig själv. En del av mig som sket högaktningsfullt i att jag var svettigast, rödast (lilast) och tjockast i lokalen, en del som var nådigt stolt och nöjd över att kunna dra sin egen vikt i sittande rodd, med underarmarna fladdrandes som lösa gardiner kring mina stackars väl inbäddade triceps.

Jag är inget dygdemönster. Jag röker, sitter uppe till sex på morgonen och dricker drinkar och jag tar alltid hissen. Jag har en vråldålig axel där muskeln är så svullen att den flyter ut över änglavingen på ena sidan och jag har så ont att jag ibland måste skrika rakt ut bara av att jag flyttar på armen.

Men jag har tränat hela livet. Jag har ridit, dansat, kört zumba och nu senast gymmat. Mitt tränande kommer ur en enda sak: Viljan att röra på mig. Jag tycker helt enkelt att få saker är så tillfredställande som att känna att kropp och muskler orkar, och med tanke på att jag i perioder varit rent kass på att komma iväg och träna så vet jag ju exakt hur det känns när man inte orkar. Men viljan försvinner inte.

Viljan att röka, dricka och gå på galej försvinner inte heller. Och det går att kombinera. Att få ha rörelseglädje i sitt liv är inte bara förunnat de med full funktion, för mycket fritid och djävulsk självdisciplin.

Så när Matiss nu drabbades av någon form av hybrisrelaterad psykos så kände jag så här: Nej, nu jävlar. Nu ska jag minsann visa de små pôjkera att man inte måste ha en kungfu-tiger på väggen för att klara av att skaffa sig muskler. Det räcker med viljan. I mitt fall just nu: Viljan att kunna bräda folk magmuskelmässigt.

Och inte bara bräda dem muskelmässigt, utan främst så vill jag visa att man minsann kan vara kurvig, för att inte säga volymiös, och ändå ha en massa ork.

Serien jag ska köra heter P90X AbripperX eller något sådant och består av ett antal magövningar där. tanken är att man gör alla övningarna efter varandra, 25 av varje. i kombination får övningarna vuxna människor att gråta. Eller i alla fall mig. Jag har ju kört den här förut. Jag har sett min sjukgymnast köra den, jag har sett deras praktikant köra den och den killen brukade tyngdlyfta i duschen med ica-kassar fyllda med vatten när han var på semester och inte hade tillgång till gym. Vi pratar motiverade personer här. Båda två led, ingen av dem kunde köra hela, utan klarade runt 7-10 av varje övning utan paus.

När jag hade kört den som mest klarade jag 12 av varje övning, med en gråt, skrik, jämmer och allmänt kvidande-paus någonstans mot slutet. Mitt mål är att klara 15 av varje, utan paus. Jag ska klara det här på tre månader.

Det här är INTE rehabiliterande

Det här är INTE rehabiliterande

Tre månader? Det är ju jättelång tid! Ja, det stämmer bra, och det enda jag lyckats lära mig av alla år av träning är just att låta saker ta jättelång tid ibland. Jag tränade på gym under hösten och har just börjat igen, och mina magmuskler är på noll. Jag måste låta kroppen bygga upp sig sakta, och jag måste låta musklerna växa. Jag måste framför allt ha tid att misslyckas och börja om. För det kommer jag att behöva göra.

Så om tre månader så kommer jag tillbaka hit, med en mage gjord av stål inbäddat i glädje-väck och bevisar för er och Matiss att det går alldeles utmärkt att vara bäst på magövningar helt utan att ha en kropp som avslöjar en.  Jag ska bli undercover-musklig, helt enkelt.

0

Författat av

Här på Må Bättre erbjuder vi vissa författare att göra så kallade gästartiklar som går ut på att de författar en artikel om sitt specialämne tillsammans med lite information om vem författaren är. Vi publicerar sedan artikeln här på Må-Bättre.se och gör den tillgänglig för våra läsare. Vägen till att Må Bättre ser olika ut för alla människor, därför tycker vi på redaktionen att det är jättebra med gästförfattare som berättar om just sin väg. Är du intresserad av att skriva en gästartikel hos oss på Må Bättre kan du ta en kontakt med oss via formuläret längst ned på sidan.

You must be logged in to post a comment.